Plötsligt hör jag hur någon skriker just det som galen ute på kontoret. Allt stannar av och då skriker människan:

- ABC 123, din jävla idiot!

Vad är det som pågår, undrar jag och tittar ut genom dörren från mitt rum.

En bit bort står Nils-Åke upp med telefonluren så där framför sig och skriker rakt in i den. Han sa inte ”ABC 123” utan ett annat registreringsnummer, bara så ni hänger med.

Nils-Åke är högröd i ansiktet. Han håller luren med ena näven och hyttar vilt med den andra. Kollegorna runt omkring sitter stilla och tysta och blickar förskräckta på varandra. Barbro ser mig i dörrhålet till min tjänstekur och ett hopp tänds i hennes ögon. Nu ska kamrern komma och fixa till.

Men VD hinner ut först.

- Har du problem, frågar han Nils-Åke.

Som om det inte var alldeles uppenbart…

Nils-Åke blänger på honom.

- Jag ska ordna det här, säger VD med myndig stämma och roffar åt sig luren. Med barsk stämma börjar han förklara att han är VD på Firman och nu ska hon lilla damen (hur vet han att det är en hon?) minsann höra upp här, för dittelidatt och duttelidej ska hon bara ha klart för sig.

Han lyssnar till något i luren och ser sedan aningen förbryllad ut.

- Men förstår hon inte att jag är VD här, bla bla bla, tar VD i en gång till och kör hela harangen, fast lite tydligare med artikulationen.

Nils-Åke går runt i en liten cirkel och fäktar med armarna. Själv är jag halvt road och halvt oroad. Är det kunder eller andra viktiga han talar med är det ju inte så lysande att fara ut på det där sättet, inte av VD heller naturligtvis, men är det någon annan så kanske det är riktigt roligt att det händer just Nils-Åke.

VD ger upp. Han skakade på huvudet, räcker över luren och säger:

- Hon verkar inte förstå alls vad man säger, alldeles omöjlig.

Sedan gick han därifrån och gjorde väl något vettigare som att leta nya vänner på Facebook eller kolla kursen på aktier han drömmer om att ha eller spelade ett parti poker. Jag kollade inte.

Nils-Åke stod kvar med luren och såg ut som att han valde mellan olika känsloyttringar. Skulle han fortsätta vara arg, bli ledsen, ge upp? Min nyfikenhet var vunnen, så jag stegade ut och gick fram till honom.

- Vem talar du med? frågade jag försiktigt.

- Någon sådan där byråkrat, en sådan som du.

- Jaha, hm, får jag prova, sa jag utan att engagera mig i hans oförskämdheter.

Så jag tog luren och sa ”hallå” och möttes av en vänlig, kvinnlig stämma som upprepade någon harang om att ange registreringsnumret. Det var en sådan där talsvarsmaskin och det vet väl alla att de inte går att tala med egentligen. Förutom Nils-Åke då. Vad vet han egentligen.

Nåväl, Barbro hjälpte honom med det där ärendet kring hans husvagn och den relativa husfriden sänkte sig åter över kontoret.

Det fick mig dock att tänka lite på de däringa talsvarsmaskinerna och på när den sofistikerade komikern Fredrik Lindström busringde till SJ när han var sommarpratare. Håll tillgodo:

Mr Frog

Människa som kan tala