En riksdagsledamot som avgår innan denne fyllt 65 och som suttit riksdagen i minst tre år får inkomstgaranti. Inkomsten blir 80 procent av garantiunderlaget (ledamotsarvodet och vissa tilläggsarvoden) under det första året. Efter det andra året minskar inkomstgarantin beroende på hur många år de suttit i riksdagen. För de med minst sex år blir inkomstgarantin 33 procent och för de som varit med i tolv år blir garantin tolv procent.

Har man inte fyllt femtio så finns vissa gränser för hur många år det kan fortgå, men har man fyllt 50 så får man alltså behålla sin garantiinkomst tills man fyller 65.

Det anges från riksdagen att ”garantin är inte avsedd som en varaktig försörjning”. Nej, men femton år är ju ganska lång tid får man ändå lov att säga. Får man annan inkomst så räknas det av, men det finns egentligen ingen som tvingar någon och det är vad jag uppfattar att Hans Linde & Co vill ändra på.

Regeringen har stramat upp reglerna och kraven på vanligt folk och det verkar ganska självklart att sopa på egen trappa också. Eller är det verkligen så mycket svårare för någon med ”riksdagsledamot” i meritförteckningen att få ett jobb? Kanske handlar det mer om vilket jobb man kan få, det vill säga att det inte riktigt duger att gå tillbaka till jobbet som butiksanställd, sjuksköterska, lärare eller något annat?

Jag vet inte, men jag är nog beredd att hålla med om att det är rimligt att en arbetslös f.d. riksdagsledamot skriver in sig på Arbetsförmedlingen till att börja med. För arbetslösa är de ju.

Säg gärna vad du tycker i kommentarsfunktionen nedan.

Carina
Redaktör på Jobbkällan