Att rekrytera fel chef är förstås mycket kostsamt, inte bara i pengar utan även i många andra värden. Därför använder många företag olika metoder för att sålla agnarna från vetet. Det kan vara konsulter som utvärderar deras IQ och EQ, psykologer som gör tester och annat och det har blivit allt vanligare att rekryteraren googlar namnet och granskar resultatet.

Det känns kanske lite olustigt att man kan bli skuggad och spanad på för att man sökt ett chefsjobb? Ändå får man nog finna sig i att bli lite granskad om man är intresserad av ett viktigt uppdrag. Mest förvånad är privatdetektiven över hur omedvetna chefer är när de formulerar sig på nätet. Några exempel tar han dock inte. Är du lika förvånad? Jag är inte direkt förvånad.

Frågan är väl hur de tolkar den information de får. Om den potentielle chefen åker förbi pizzan varje dag på vägen hem och är kraftigt överviktig så kan man nog dra slutsatsen att han eller hon inte vårdar sin hälsa särskilt väl. I artikeln nämner Pioter Janeling också saker som att någon skilt sig tre gånger på tre år, vilket han ser som en avvikelse. Ja, något problem finns väl där med relationer och det är nog inte så bra om man ska vara chef.

Men om man helt misstolkar något är det ju inte så bra, vilket får mig att tänka på de sanslöst roliga reklamfilmerna från Ameriquest:

Chefen och katten...

Chefen i butiken...

Chefsläkaren och patienten...

Chefen och en chokladmuffins...

Chefen och minderåriga tjejerna...

 Vad tycker du om privatdetektiver som spanar på blivande chefer? Skriv gärna en kommentar nedan!

Carina
Redaktör på Jobbkällan